jag gråter

Jag gråter. Inte för att jag är ledsen. Utan för att jag läser saker som är så jävla bra. Jag läser scener som är så vackra. Och jag tänker kära rara vem som helt ge mig orken kraften orden att skriva så där.

Låt mig också få orden att flyta utan upp håll utan avsikter och bara för att beskriva en enkel scen. Låt mig kunna vissa hur jävla underbart vackert det är när du kysser mig och sen böjer ner blicken och ler och hur jag när du gör det vet att det pirrar i dig som det pirrar i mig. och jag vill kunna skriva att det är så jävla vackert utan att skriva jävla vackert.

Jag vill kunna förklara hur det känns som om hela jag smälter ut på lakanet när du håller om mig och sakta kysser mig i nacken. Hur du andas in i mina små nackhår och viskar att du älskar mig. Hur det inte på något sätt finns ord som kan beskriva det där. Den där känslan.

Hur jag kryper ihop och andas in dig, in din hud, din lukt, din du. Hur du frågar hur är det när jag har varit tyst ett tag. Hur jag ser och hör att du undrar för jag brukar inte vara tyst och nu är jag kanske tyst bara för att jag liksom håller på att långsamt smälta in i dig.

Jag minns i höstas eller ja, kanske i somras, hur jag dag efter dag gång på gång på gång intalade mig om att det var ju faktiskt inte vi. Det fanns inget vi och jag var singel. Singel singel singel. Ändå tittade jag på telefonen räknade minuterna, svarar han nu, ska han smsa först i dag ska jag. Jag lärde mig att han svarar efter si och så många minuter, jag önskar jag mindes det nu, jag önskar jag kunde titta tillbaka. Jag önskar jag kunde läsa alla sms, allt sött, allt fumligt, allt Älska mig nu. (fast tyst och i helt andra ord för jag var singel). Minns ni det? singel singel singel.

Jag minns inte allt och smsen finns inte kvar, de är borta fast i en telefon som inte går att öppna. Hur det sen blev ett vi handlade om ett hjärta. <3 på facebook. En status jag inte minns att jag gjort och som jag inte ens vet om jag har gjort eller om det är någon annan. Han kommenterade med <3 och jag var lyckligast i hela världen. Jag var full och frågade om det var ett vi nu. Jag var full och jag minns inte riktigt vad jag eller vi kom fram till. Dagen efter sa vi det igen. Allt igen. Och det var ett vi. av ett hjärta på facebook.

Jag skriver mitt typ längsta inlägg någonsin och jag är kär. Det är snart fem månader sedan det där hjärtat på facebook och jag vet inte hur det var för honom men för mig var det de. Det var då. då det var vi bland alla andra. Och fem månader är kanske ingenting för dig men att säga att det är ingenting är jävligt taskigt. För mig är det en hel del. Tusen kyssar och kramar fingrar genom hår hand ihand promenader. Hur kan du säga att det är ingenting?

Jag vill inte låta fånig men jag vill faktiskt också kunna skriva om kärlek. Jag vill inte bara skriva om hat och misär även om jag gör det jävligt bra. Och jag vill kunna skriva att något är bra och kunna förklara att något är riktigt extra bra utan att behöva skriva jävlar.

<3

En reaktion på “jag gråter

  1. Pingback: Nån form av årskrönika. Mars 2011 | Fegpoeten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s