Äcklad

Det är natt. Jag kan inte sova. Jag spelar wordfued med lite random människor. Blir lagom äcklad när en man börjar skriva sexmedelanden till mig i chatten. Vad fan är de för fel på folk?!

Annonser

Hur kan man ens tänka så.

Alltså, jag undrar vilken kvinna som på allvar ser en sen abort som preventivmedel. Vem gör det? Och hur kan någon ens tro att man kan göra det. Jag läser här och jag förstår inte.

Jag tror att alla aborter har anledningar och förklaringar och att det inte finns någon som skulle göra det med glädje. Det är inget enkelt beslut och det är ingen enkel lösning och det är inte många aborter som tas så sent som i vecka 18 ens. Det är plågsamt för kvinnan, mamman som valt att inte bli en mamma, att föda sitt döda barn. Jag tror inte hon någonsin skulle göra något sånt om det inte var den enda lösningen.

Man kan sänka gränsen men jag tror inte att det tar bort problemet, vad nu problemet är, jag har inte riktigt förstått det.

Jag klickar vidare och hittar dessa välformulerade och smarta svaren. Det gör mig lycklig att det finns smarta tänkande människor som kan formulera bra svar. Massa som tycker att SD är fantastiskt bra med sina förslag skrämmer mig.

Fobifobifobi

Djugårdsjävlen skriver om fobier och jag funderar på vad jag är rädd för. Jag tänker att innan förr i tonåren innan vuxenlivet innan kärleken var jag inte rädd. Innan säg jag kanske döden som en, inte räddning, men typ händer det så händer det.På något sätt kände jag inte att jag hade något som jag var rädd för att förlora, så jag var helt enkelt inte rädd.

Nu är jag rädd för att förlora honom. kärleken Jag drömmer mardrömmar om att vi kommer i från varandra och inte kan ta oss tillbaka. Jag vaknar svettig och jag kan inte andas lungt på hela dagen. Jag är rädd för att han ska tröttna, att jag ska vara för svårt att leva med. Att jag ska förstöra oss.
Jag är rädd för att de jag inte träffar ska dö och aldrig veta att jag faktiskt bryr mig om dom och älskar dom. Att jag bara inte vet hur jag ska kunna träffa dom.
Jag är rädd för att jag ska gå hem i från och att min lägenhet ska ha brunnit ner när jag kommer hem igen.

Jag är rädd för att folk jag älskar inte ska förstå det.

Jag är rädd för att möta okända människor på mörka vägar.

Allt det här kan jag förstå. Det kan jag. Sen kommer de där fobierna, de oförklarliga. De som borde gå övervinna. De som gör att jag inte kan andas, att paniken slår och hjärtat rusar.

Möss
Subway
Djupa vatten
Insekter som surrar i mörkret
Platser med många människor i rörelse
Tappa tänder
Extremt feta människor
Förlossningar

Pinsamma jävla männsklighet

Jag sitter och läser en väns blogg. Kollar hennes kommentarer och blir så jävla arg. Hur fan har folk mage att kasta ur sig allt. Jag är så glad att jag inte har så många idioter som läser denna bloggen iallafall. Några gånger har jag fått elaka kommentarer och de har gjort mig så jävla arg. För det är så jävla feg att kalla någon hora och inte ens kunna säga vem man är. Bahh.. idioti.

Maja vägde två kilo för mycket.

Jag har läst lite här idag.. och du borde inte klicka där och läsa om du inte vill läsa om jobbiga saker. Nån som mår riktigt jävla dåligt. På riktigt.

Så läste jag den här artiklen och ja. Vad fan ska man säga?!

”På två månader rasade trettonåriga Maja 16 kilo i vikt. Anhöriga vädjade om att hon skulle tvångsvårdas men fick nej. Maja vägde två kilo för mycket. Tre dagar senare hoppade Maja från ett fönster och blev förlamad från midjan och neråt.

Jävla värld. Ångestklumparna kommer så jävla nära när man läser sånt där. Inse att det är sjukt vanligt med dubbeldiagnoser. Inse.

 

nää nu blir jag bara arg och ledsen..

Tvinga inte på mig erat hat. Tack.

Jag blir illamående när jag kommer hem och hittar rasistisk propaganda i min brevlåda. Kändes iallafall skönt att jag har ett postfack nere i trapphuset och inte hade hittat skiten på dörrmattan. För kära ni, jag är för ett mångkulturellt Sverige. Jag förstår inte vad som blir bättre av att hata invandrare. Jag förstår inte vad som blir bättre av att hata. Nej det förstår jag inte alls.

Jag tycker det är skrämmande och jävligt sorgligt att vi har Sverigedemokrater i riksdagen. Samtidigt förstår jag varför de hamnade där. Rädsla och förtvivlan ger hat. Ja vi vet de. Och jag tror inte att alla som röstade förstod vad de röstade på. Tyvärr.  Det räcker visst med att byta logga i Sverige för att tillräckligt många ska sluta tänka efter. Det är sorgligt.