Ska det vara så här?

image image

Jag är hundvakt hela dagen. Men hundarna sover och jag kryper upp i soffan och undrar vad jag ska göra. Så ser jag boken mamma köpte av uppfödaren. Helena Dahlstrand som vi köpte Wilja av. Boken om hennes dotter Sanna. Sanna med ADD och högfungerande autism. Ska det vara så här? Jag börjar läsa.

Håller tillbaka tårarna. Läser och läser. Det kunde lika väl stå Issa i stället för Sanna. Så väl känner jag igen mig i hennes känslor. I hennes aggerande.

Lite skilnader finns det. Hon fick sin diagnos som barn. Jag fick min som vuxen. Sen verkar familjens vara lite mer engagerad men de beror kanske på att de redan har diagnoserna.

Likheterna är flera. Det självdestruktiva. Skolans ”lösningar”. Känslan. Ångesten. Ja. Jag tror nästan att någon har skrivit en bok om mig.

Och nej. Det ska inte vara så här. Men det är det. Jag vet det. Det är fel. Det gör mig arg och matt. Jag försöker inte tillåta mig själv att tänka ”det kommer aldrig lösa sig”.
När det är som värst lägger jag all energi på att trampa vatten. Hålla mig flytande. Allt jobbigt läggs undan tills jag ser land.

Jag vet att jag är bra på att dölja att till och med de närmsta har svårt att se när jag är som sämst. Jag drar mig undan. ”jag är trött… Mår lite dåligt.” Och skakar av ångest.

Det verkar som det blev bättre för Sanna och jag hoppas det blir bättre för Issa också.

Nu ska jag ta med hundarna ut i snön.

Annonser

Benrangel

image

Den är slut. Klockan är tio i tre. Jag borde vara slut. Jag är uppfylld. Fast i berättelsen. Fast i lyckan att ha varit fast i en berättelse. Fast i saknade efter att ha varit  fast i en berättelse.

Det är en tomhet som känns när.man lägger i från sig en bok. Lite som att förlora en vän.

Så hur var boken då? När jag tagit mig i genom de första fruktansvärda hundra sidorna var den riktigt bra. Faktiskt. Lagom övernaturlig. Inte lika läskig som duma kay. Fast ja. Jag har skummat egenom vissa partier. Man får det. Den var bra och jag ser fram emot mer King. Vet bara inte alls vad som är bra tyvärr. Tips?

Nu ska jag försöka sova. Känns svårt.

Pockettoppen 2011

Av de 20 mest köpta pocketböckerna på adlibris 2011 har jag läst 8.

Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson
En dag –  David Nicholls
Sarahs nyckel – Tatiana de Rosnay
Niceville – Kathryn Stockett
Blodläge – Johan Theorin
Den glömda trädgården – Kate Morton
Dyngkåt och hur helig som helst – Mia Skäringer
Igelkottens elegans – Muriel Barbery

Jag har läst de som ajg tycker ser intressanta ut, men kanske missar jag någon. Gå in här och skrik, eller iallafall säg till om det är något bra jag missar.

Den vita tigern

image

Jag har hittat en bok som fångar mig. En roman. Den vita tigern. Idag har jag läst 70 sidor. Det är mer än de sista månaderna förra året.

Jag har inte helt kläm på vad den handlar om än men den har helt klart fångat mitt intresse. Egentligen är jag mest lycklig över att jag kunde hålla koncentrationen och läsa så längre.  Åhh jag har verkligen saknat det.

Känns så himla bra att ha nattduksbordet fyllt av helt nya romaner. Ja det är något speciellt med nya böcker.det är min drog. Och det är det och de rosa små pillrerna som ska få hjälpa mig ur det här.

image

Jaa jag mår skit. Nu har jag sagt det med. Magen knyter sig i vrålångest vid minsta felriktadetanke. Vid tanken på en tanke som skulle kunna tänkas tänkas åt fel håll. Jag knuffa undan allting. Sväljer rosa. Drömmer. Och nu. Nu. Nu kan jag läsa också. Jag kommer överleva.

Det var inte meningen att ni skulle veta det där. Det sista. Men men. Nu står det här.. ni kan ju skicka mig en kram om ni bryr er. Klicka in lite oftare och se om jag dör. Ångest lockar läsare.

Tro mig. Jag vet.

Bokad

image

Ingen hör hemma här mer än du. Jag har snart läst ut en bok. En hel. Det har tagit en månad eller mer. Men snart så. Snart kommer det en ny sida. Läst 2012.

Imorgon ska jag hämta ett bokpaket. Sånt gör mig lycklig. Fast jag hatar regn.