så popigt kär att jag nästan skäms.

Finfin lördag. Sambon och jag åt finmat på uteservering. Promenerade hem hand i hand. Jag i mina nya sommarskor han i sina shorts, ja det är något extra när han har shorts på sig. Jag blir lite extra kär då, kanske för att det var sommar när vi träffades. Vi hade ölpicknick på en filt utanför hans lägenhet. Nu går vi hand i hand hem. Hem till oss. Så attans fint att man bara blir fånigt kär.

Jag är lite fånigt kär, vill studsa fram lite så där töntigt som det bara är i drömmarna. Som när man kysser varandra i ett gathörn och ena foten bara lyfter lite.

Sommarkväll, tända ljus, öl, musik, pussar och jag klickar mig igenom en hel himlans massa inrednings sidor. Popkonst. Pop pop pop. Jag är så popig att jag skäms, sen slutar jag med det och inser att det är så jag är. Och det skäms jag inte för.image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s