Många gånger har ni sagt, jag sagt, att min största fiende är jag. Det är inte sant. Min värsta fiende är ni. Värkligeheten. Kräkleken. Paragrafvärlden. Ni som lyssnar men inte hör.

Det svåraste är att hitta orden som kan nå in i er. Som når in, stannar kvar. Ord som inte är främmande i era blodomlopp, som inte era antikroppar stöter bort.

Jag behöver en skalpell, steril, ett snyggt snitt som läker men finns kvar. När jag hittar den, då är kanske kriget slut.

One thought on “

  1. Du skriver så gripande, så igenkännande. Även om vi levt helt skilda olika liv, så är det ändå ofta precis som om det är jag själv som tänker, känner, upplever det du skriver. Saknar dig!❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s