Norwegian Wood

image

Jag borde ju verkligen skriva en ordentlig recension av Norwegian Wood av Haruki Murakami. Jag ska försöka… Den förtjänar det.

Boken börjar med att huvudpersonen, Turu Wantanabe, hör låten Norwegian Wood av Beatles. Låten får honom att minnas sina sena tonår i Tokyo. Han minns tiden vid universitetet men framför allt sitt livs kärlek, om man nu kan kalla det så. Naoko. och. Midori.

Den här boken är vacker, kärlek, Tokyo, whisky, regn mot rutan, porr, bokhandel, vilohem, gitarrspel, erotik, öl, självmord, trassel, studenthem. Ahhh jag kan rabbla saker hur länge som helst.

Den är vacker, välskriven. Den har ett skönt flow när man väl har kommit in i den som dock tog mig cirka 200 sidor. Jag borde dela med mig ett citat ur boken. Det borde jag. Det finns så många så många vackra.

”När vi kysstes, tänkte jag: ‘om det här ändå hade varit mitt livs första kyss!’ Ja om jag hade kunnat ändra ordningen på mitt liv, då hade jag velat att det skulle vara de. Och så skulle jag tänkt på det i resten av mitt liv: ‘Jag undrar vad det blev av den där Toru som jag kysste på balkongen. Han borde väl vara femtioåtta nu?’ Skulle inte det vara härligt?”

okej den är extremt seg i början. men den är värd slitet.

Det bästa är att den finns att köpas här och då kan man köpa sommarläsning för nästan ingenting, jag älskar sånt.

One thought on “Norwegian Wood

  1. Ping: Jag är redan fast | Fegpoeten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s