för ett årsedan lät det så här

Jag öppnar mig med funderingar som jag inte ens riktigt visste att jag hade även om jag vet att det är sant. Jag gråter lite inombords och tänker att nu skulle du vara vaken och lyssna på mig. Jag kommer alltid till insikt på nätterna. Ensamhetsnätterna. Vakennätterna. Jag tänker att jag är värre än någonsin nu, sämre. Att skillnaden är att jag har slutat tro. Eller egentligen har jag väl slutat med allt. Men jag älskar att skratta med er. Jag tänker att jag är handikappad, att samhället inte är anpassad för någon som mig. Att jag inte är anpassad för samhället, att jag inte vet hur man ska göra. Jag vet att jag har mer än någonsin att jobba med. För jag måste framför allt få en tro på livet tillbaka. Jag måste börja vilja. Hur gör man det? Hur börjar man drömma om saker igen? Sträva, liksom på riktigt. Eller hur börjar man tro att saker är möjliga. Jag behöver kortsiktiga mål, kanske saker som bara ligger en halvtimma bort. Jag behöver lära mig gå ut själv. Jag behöver lära mig leva igen. Jag tänker att det var nog ingen som blev så mycket klokare av att ha läst det här.

One thought on “för ett årsedan lät det så här

  1. Jag blev nog inte klokare av att ha läst det. Men jag tänker att helvete, vad lika vi är ibland. Vad lika vi tänker och känner och yttrar oss, liksom. Och jag tänker att sådär har det varit för mig en längre tid, och jag tänker att det kanske kommer fortsätta vara så hela livet. Och att man på något sätt får leva med det, bara. För att man måste. Kärlek från mig till dig. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s